Egypten nästa.... 18/3

Vår i antågande får illustreras av soluppgångsvy från balkongen fotat av Victor tidigt i morse!

Jo, så får det bli! Resan mot Egypten inleds redan ikväll och om det är ett klokt eller mindre klokt beslut vet jag förstås inte förrän efteråt... Men om jag inte åker får jag heller inget svar på det! Jag tänker ofta på ett i många skilda sammanhang tillämpbart Kirkegaard citat " Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv."
Så nu är jag i full färd med att packa fotriktiga skor och annat som en handikappad kvinna på semester kan behöva. Min däckslang kommer att bli berest för den är fullständigt oumbärlig! Hoppas bara den inte misstas för att vara en ny typ av terroristredskap utan att jag släpps ombord på flyget utan problem! Mina trevliga reskompisar - tillika arbetskamrater - har lovat att ta väl hand om mig!
Frida i London som känner sin energiska mor alltför väl har insett med vilken frustration jag hanterar min sjukskrivning och kommer med kloka råd. Jag har lovat att inte ta med mig kurslitteratur eller arbetsmaterial på resan och inte heller ska jag rida på kameler ( det sistnämnda löftet var inte svårt att avge!)
Och jag har fått klartecken från såväl arbetsgivare som läkare och försäkringskassa så detta äventyr ska säkert gå alldeles utmärkt!
Här hemma har vädret de senaste dagarna varit underbart vårlikt med värmande sol, takdropp och fågelkvitter även om det fortfarande ligger ganska mycket snö kvar på marken.
Axels hockeysäsong - som inleddes redan i augusti - avslutas denna helg med cup i Sunne. Sedan är det direkt dags för fotbollsperioden vilket han ser framemot och redan idag ska nya benskydd och strumpor inhandlas!
Victor passar på att fylla år medan jag är borta och uppnår snart den aktninsvärda åldern av 23 år - vart tar tiden vägen?? Gissar att det i alla fall innebär att han blir firad två gånger!
Två höglöpande tikar i huset och Boris drygt 13 år är lika uppfinningsrik som alltid när det gäller att försöka komma i "närkontakt " med Alva. De två har under alla år haft en alldeles speciell relation vilket också gett resultat! Än har inte Iris kommit igång så vi väntar med spänning och familjen har strikta direktiv om kontroll minst en gång om dagen under min frånvaro!
Nu ska jag fortsätta packa och hoppas återkomma med en reserapport nästkommande helg!