Lite nytt 31/3

En liten rapport om vad som hänt på hundfronten under min Egyptenresa. Wilma (Dundarroch Gossip Starter) gjorde debut i unghundsklassen på Malmö Int förra helgen. Hon fick mycket fin kritik och omdömet excellent, placerade sig sedan som trea i klassen med HP. Välkända Freja blev två i championklassen men där var det stopp!
Samma helg deltog Isa ( Hux Flux Isa Iskristall ) på sin första utställning i Sverige, den var visserligen inofficiell men resultaten glädjande! Isa blev BIR och BIG-4, grattis matte Ingela!
Här hemma har Iris börjat löpa och parning inplanerad till i slutet av nästa vecka... Spännande, spännande och vi hoppas verkligen på resultat denna gång!
I går tränade Kornelia tillsammans med brorsan Konny och ett gäng från brukshundsklubben. Nja, hon tränade väl inte riktigt på samma vis som de övriga som finslipade diverse lydnadsmoment... Hon övar på att hålla fokus på sin handler och kunna gå och stå snyggt utan att hennes positiva livsglädje och nyfikenhet tar över när hon är omgiven av nya, roliga hundar!
Det gick allt bättre men jag inser att jag har mycket långt kvar innan jag kommer ner i sittande hukställning.... För att inte tala om hur jag ska bära mig åt för att kalla ut en hund från träning i grytet... Alla som varit med vet ju hur den ställningen ser ut! Det är nog tur att det är en månad kvar innan det är dags.
Imorgon börjar jag jobba igen och det känns bra även om "sittringen" fortfarande är min ständige följeslagare och jag är lite bekymrad över hur arbetstempot ska bli - tre veckors omedelbar sjukskrivning i en fullbokad kalender är ju inte precis någon hit!

Från sandstorm till snöstorm 28/3

Min ständige följeslagare...

Farao Ramses vid Karnaktemplet



Baggparad



Vid Nilens strand

Promenad i Luxor

Luftballonger vid Konungarnas Dal

Besök vid Hatchepsuts dödstempel

Huvudstudie av Hatchepsut

Nya Marinan i Hurghadha

Ombord!

Kapten Maria styr mot Mahmya

Röda havet är inte rött...

Redo för snorkling

Mot stranden

Sista doppet...

Tidigt igår morse kom jag hem från min Egyptenresa och möttes av snöstorm! Kontrasten till Egyptens heta ökenvindar var mycket påtaglig... Veckan i Egypten var jättehärlig på alla sätt och vis och jag är verkligen glad att jag kom iväg.

Resan mot Arlanda startade onsdag natt i förra veckan och dagen därpå befann vi oss i Hurghada. Inga problem med min däckslang på ditresan, den väckte snarast visst medlidande hos flygpersonal och medresenärer.

Mina reskompisar har varit fantastiska och stöttat med omsorg hjälpande händer när det behövts - men vad annat kunde man vänta av en psykolog och en specialpedagog!? Redan efter ett par dagar begav vi oss med buss till Luxor. En lång tur genom öknen med start kl 04.00 på morgonen innan vi vi närmade oss den grönskande Nildalen. De två dagarna i Luxor blev ett minne för livet. Vi startade med att besöka det berömda Karnaktemplet med sina pelargångar, faraostatyer och världens största obelisk. Därefter blev det en underbar tur med båt på världens längsta flod, dvs Nilen och vi kände som medverkande i Agatha Christies "Döden på Nilen" - dock utan mord.

Kvällen tillbringades med att flanera runt i Luxor där vi bl a besökte den stora bazaren. Det var lättare sagt än gjort och bitvis kändes det snarast som ett gatlopp där vi kryssade fram mellan alla högludda försäljare. Min medhavda däckslang väckde enorm uppmärksamhet och jag fick hundratals frågor om varför jag hade en simring med mig... Det var bara att med högburet huvud och ilsken blick låtsas som ingenting!

Kvällen avslutades med god middag innan det var dags för nattslummer på vårt fina hotell vid Nilens strand. Mycket tidig revälj även morgonen därpå innan vi begav oss till Konungarnas Dal, en fantastisk upplevelse att se de flertusenåriga och mycket välbevarade gravkamrarna från faraoner som Tutankhamun, Ramses, Tuthmoses och många andra. Det var inte utan att man kände sig en smula andäktig inför de historiska vingslagen på denna plats.

Dagen därpå fortsatte vi vår kulturella vandring och hann besöka såväl Hatchepsuts dödstempel (den enda kvinnliga faraon) som Memnon stoderna och ett stort papyrusinstitut där vi fick se tillverkningsprocessen innan färden gick tillbaka mot Hurghada.

Trötta och mycket nöjda med vår tripp anlände vi framemot kvällen och hade faktiskt ork att ta taxi till den fina nybyggda marinan och en toppenmiddag där.

Dagen därpå blev en skön slappardag på stranden och framemot kvällskvisten beslöt vi att fortsätta på den bekväma linjen och inta vår middag på hotellets trevliga italienska restaurang. Döm om vår förvåning då det visade vara "romantisk afton" som var kvällens tema med hjärtformade ballonger överallt, blommor till damerna osv. Jag behöver väl knappast påpeka att vårt sällskap var ett ganska udda inslag bland övriga middagsgäster som enbart bestod av romantiska par!

Vi gjorde även en jättefin båttur till paradisön Mahmya där vi tillbringade en solig om än lite blåsig dag. Många fantastiskt fina vyer med det alldeles turkosa Röda havet i blickfånget och Maria fick prova att vara kapten på båten!

Sista kvällen återvände vi till favoritrestaurangen i marinan där vi inmundigade Mojitos och mycket god mat som "avskedsmiddag".

Dagen därpå blev det några timmar vid hotellpoolen innan det var dags för mig att påbörja min färd tillbaka till Kil, en vecka går alldeles för fort och det kändes onekligen vemodigt att krama Ann-Charlotte och Maria farväl, de skulle ju stanna en vecka till!

På hemresan ställde min däckslang till vissa komplikationer... Egyptierna i de olika säkerhetskontrollerna ville inte alls låta mig gå ombord med denna mystiska tingest! Det spelade ingen roll hur jag förklarade, vädjade och demonstrerade att jag behövde den för mitt "brooken tailbone". Personalen hämtade papperskorgar för att slänga den i och någon kom t o m med en skruvmejsel för att punktera min dyrgrip. Först vid säkerhetskontroll nummer tre insåg jag att jag måste byta taktik för att ha en chans. Så nu var det bara att överge det svenska lugnet och agera på egyptiskt maner och se det hjälpte! Genom att ropa högljutt och ilsket vifta med armarna fick jag bara några trötta huvudskakningar och en nick att äntligen passera nålsögat. Så påbörjades en lång dags färd mot natt och då jag vid tretiden på fredagsmorgonen hämtades upp av familjen vid busstationen i Karlstad infann sig genast känslan av "borta bra men hemma bäst"!

På hemmaplan hade de klarat sig fint och firat Victors födelsedag på Mongolisk restaurang men vi firade honom med en god middag i går kväll också!

För Axels del har nu hockeyträningarna ersatts av fotbollsdito (kan förstås bli komplicerat med flera dm nysnö) och Klara slipar formen för nästa helgs brottningscup.

Kornelia har börjat löpa och nu väntar vi på Iris....

Egypten nästa.... 18/3

Vår i antågande får illustreras av soluppgångsvy från balkongen fotat av Victor tidigt i morse!

Jo, så får det bli! Resan mot Egypten inleds redan ikväll och om det är ett klokt eller mindre klokt beslut vet jag förstås inte förrän efteråt... Men om jag inte åker får jag heller inget svar på det! Jag tänker ofta på ett i många skilda sammanhang tillämpbart Kirkegaard citat " Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv."
Så nu är jag i full färd med att packa fotriktiga skor och annat som en handikappad kvinna på semester kan behöva. Min däckslang kommer att bli berest för den är fullständigt oumbärlig! Hoppas bara den inte misstas för att vara en ny typ av terroristredskap utan att jag släpps ombord på flyget utan problem! Mina trevliga reskompisar - tillika arbetskamrater - har lovat att ta väl hand om mig!
Frida i London som känner sin energiska mor alltför väl har insett med vilken frustration jag hanterar min sjukskrivning och kommer med kloka råd. Jag har lovat att inte ta med mig kurslitteratur eller arbetsmaterial på resan och inte heller ska jag rida på kameler ( det sistnämnda löftet var inte svårt att avge!)
Och jag har fått klartecken från såväl arbetsgivare som läkare och försäkringskassa så detta äventyr ska säkert gå alldeles utmärkt!
Här hemma har vädret de senaste dagarna varit underbart vårlikt med värmande sol, takdropp och fågelkvitter även om det fortfarande ligger ganska mycket snö kvar på marken.
Axels hockeysäsong - som inleddes redan i augusti - avslutas denna helg med cup i Sunne. Sedan är det direkt dags för fotbollsperioden vilket han ser framemot och redan idag ska nya benskydd och strumpor inhandlas!
Victor passar på att fylla år medan jag är borta och uppnår snart den aktninsvärda åldern av 23 år - vart tar tiden vägen?? Gissar att det i alla fall innebär att han blir firad två gånger!
Två höglöpande tikar i huset och Boris drygt 13 år är lika uppfinningsrik som alltid när det gäller att försöka komma i "närkontakt " med Alva. De två har under alla år haft en alldeles speciell relation vilket också gett resultat! Än har inte Iris kommit igång så vi väntar med spänning och familjen har strikta direktiv om kontroll minst en gång om dagen under min frånvaro!
Nu ska jag fortsätta packa och hoppas återkomma med en reserapport nästkommande helg!

Fina bruksdiplom från SGK 13/3

Kennel Hux Flux Bruksuppfödarpris 2008

Bruksavelspris i guld för FINJ(g)CH Hux Flux Alva Ametist

Fredag den 13:nde ingav mig vissa farhågor med tanke på den senaste veckans otur men dessa kom tack och lov på skam! Tvärtom kan vi idag glädjas åt det mycket trevliga beskedet att Alva - FINJ(g)CH Hux Flux Alva Ametist - nu även tilldelats Svenska Grythundsklubbens Bruksavelspris i guld 2008 och kennel Hux Flux SGK:s Bruksuppfödarpris 2008! Det känns toppen och jag vill verkligen tacka alla duktiga grythundar och deras ägare som gjort detta möjligt!

Dessa linjer fortsätter förstås här hemma men även på annat håll, nu senast genom att Alvas son NORDUCH SVCH J Hux Flux Isak Iskristall har parat J Kutbo Primera, för mer information se respektive kennellänk.

I övrigt då? Jo, däckslangen fungerar riktigt bra faktiskt!

Hälsorapport 12/3

Kornelia provar sittringen!

Först och främst ett stort tack för alla fina, uppmuntrande mail och telefonsamtal, det värmer verkligen! Idag kom också ett stort fång underbara tulpaner från mina goa arbetskamrater som direkt på tisdagen konstaterade att jag inte borde vara på jobbet!
Med en dåres envishet hade jag då på morgonen kravlat in i halvliggande ställning i bilens baksäte och bara den resan tog fullständigt kraften ur mig. Trots det försökte jag i stående ställning genomföra möten och en del annat innan t o m jag insåg det absolut omöjliga i företaget. Det var bara att ge upp och åka till akuten istället... Där placerades jag snabbt på en transportabel säng och rullades runt mellan undersökningar och röntgen. Flera frakturer i svanskotan konstaterades och resultatet av det blev tre veckors sjukskrivning och en hel arsenal med smärtstillande tabletter som jag nu utan att tveka inser att jag behöver!
Kunde dock i morse när jag vid frukostbordet stående försökte sleva i mig fil inte låta bli att beklaga mig över dagens uteblivna konferens om metoder för tidig upptäckt av barns och ungdomars psykiska ohälsa som passade precis in i det projekt jag håller på med. Ulfs replik var bara "ingen balans, ingen konferens..." Jag oroar mig naturligtvis för Egyptenresan om en vecka men hävdar "dålig balans men fortfarande en chans!" Skam den som ger sig!
Som tur är har jag god assistans här hemma, Victor ser till att hundarna kommer ut som de ska och igår åkte han till lillbrorsans förtvivlan och storhandlade. Axel hade beställt chokladflingor, marmelad och lite annat smått och gott men Victor som är en förespråkare av hälsosam livsstil bytte snabbt ut önskemålen mot fullkornsflingor, prästost och fjällfil!
Ulf är också hjälpsam... Eftersom det visade sig fullständigt omöjligt att rekvirera det rekommenderade hjälpmedlet "sittring" någonstans ifrån och jag verkligen är trött på att bara kunna stå eller ligga bad jag honom se efter om det inte fanns en söt liten upplåsbar badring på någon leksaksaffär. Han åkte till en däckfirma istället och kom nyss hem med en välpumpad innerslang till ett däck av större dimension - hur ska man tolka det??!!

Eländes elände.... 9/3

Så kan man faktiskt sammanfatta den gångna helgen...Vaknade tidigt i lördags morse av att hundarna skällde och levde om vilket de inte brukar göra så dags. Trodde förstås att någon hade bråttom och hastade ut med morgonrocken flaxande runt benen. Hann inte många meter förrän jag halkade på en isfläck och gjorde en riktig praktvurpa innan jag landade så illa att jag spräckte svanskotan... Och det gör förskräckligt ont men enligt sjukvården kan man inte göra annat än att bita ihop och försöka härda ut och stoppa i sig starka smärtstillande tabletter. Just det sistnämnda gav jag upp redan igår då jag snarast tyckte att det påverkade måendet åt det ännu sämre hållet.
Men annars är det som sagt var inget annat att göra än att vänta på att det ska bli bättre och det är synnerligen irriterande, frustrerande och framför allt plågsamt!
Ligger still alternativt hasar långsamt, långsamt framåt men kan inte sitta eller böja mig och måste be om hjälp med det mesta t o m att sätta på mig strumporna... Har i alla fall insett att jag i vardagen hemma böjer mig oändligt mycket oftare än vad jag sitter och att jag absolut inte har tid med detta!
Inbillar mig att jag ska försöka jobba imorgon men hur länge jag orkar är väl kanske lite ovisst. Senare i veckan ska jag på en intressant konferens i Stockholm som jag inte vill missa, kan man stå på tåg månntro? För att inte tala om den efterlängtade semestern med avresa om en dryg vecka.... Håll tummarna för att rörligheten ökar tills dess för att man inte får stå upp under flygresan är jag oroväckande medveten om. Nog är det väl lite av ödets ironi att resten av familjen nu kommit hem utan en skråma efter en veckas intensivt skidåkande i svarta pister i Österrikes alper medan jag är tillfälligt handikappad efter att ha drullat omkull hemma på gårdsplanen.
Nu löper även Elvira här hemma men än har inte Iris dragit igång och hon kan gärna vänta lite till!
Tidigare i vintras gjorde vi lite uppdateringar på sidorna historik och om oss och Victor hittade några bilder från mitt tidiga hundliv som han lade in. Han har också lagt in foton på nästan alla hundar i stamtavlan på våra hundar ! Så gör gärna ett besök där om ni inte hittat dit tidigare!

Mopsvalpar 5/3

Visst är vi oemotståndliga?
...Vi också!

Alla sex mopsvalparna samlade !

Dagarna rullar på och det vackra vårvädret har försvunnit. Grått och dystert i mars för närvarande... Rapporter från Österrike förtäljer att veckans inledande strålande solsken blandats upp med lättare snöfall. Intensiv skidåkning hela dagarna i olika alpmassiv, ena dagen backar med en längd på 5 500 m och nästa dag glaciäråkning på 3000 m höjd.

Här hemma pågår arbete för högtryck på dagarna och jag har också varit ganska flitig med mina kursstudier på kvällstid. I går kväll gjorde Victor och jag i alla fall en trevlig visit hos Erik och Ann-Christine på kennel Tuggelites för att titta på mopsvalpar som hunnit bli nästan 7 veckor. De är så ljuvligt söta så det är verkligen tur att de är tingade sedan länge! Annars hade det varit lätt att få för sig att en mops skulle komplettera hundgänget perfekt!

Nu har Alva börjat löpa och Elvira är på gång. Så med stor sannolikhet är det väl snart dags för Iris. Men jag hoppas innerligt att det dröjer lite för annars blir det komplicerat... För om två veckor sitter jag förhoppningsvis och äter middag i Hurghada i Egypten så här dags! Och jag vill ju gärna hinna hem innan det är dags för parning!

Det känns skönt att det är fredag imorgon för min envisa förkylning hänger fortfarande i vilket definitivt påverkar alerthetsgraden! Hela lördagen ska jag tillbringa i en skolmatsal för att utfodra unga deltagare i en stor hockeycup, undrar just hur pigg man blir av det?

Nyköping 28/2

Uppfödargruppen BIR och BIS-4!

Klara och matte Eva

Kornelia och Victor

Iris BT-2

Lisa med Konny och Eric med Mixa

I går var det så äntligen dags för första utställningen på väldigt länge! Det var riktigt tufft att kliva upp ur sängen kl 03.00 på "morgonen" efter en lång arbetsvecka med en praktfull förkylning i kroppen... Men upp kom vi och då rådde redan full aktivitet i huset. Ulf, Klara och Axel var i färd med att lasta in skidor i bilen för transport till Landvetter och därifrån flyg till Österrike och en skidvecka i Alperna.

Victor och jag packade vår bil med hundar och hämtade sedan upp Lisa och Konny för vår resa med destination Nyköping.
Fram kom vi i god tid och sedan tog bedömningen vid. Först ut var Konrad som blev 3:a i juniorkonkurransen, samma placering fick Kornelia i juniortikarnas dito med ett HP. Syster Klara som också var på plats blev reserv i klassen. Båda systrarna fick kritik för alltför lite päls för dagen, Klara var endast iklädd "flanellpyjamas" som domaren uttryckte det! Sist men inte minst var det dags för Iris som fick mycket fin kritik och placerade sig som Bästa Tik-2 ( endast slagen av BIR-vinnande CH Grindstones Globeflower )vilket vi förstås var mycket nöjda med i den hårda konkurransen. Vår uppfödargrupp blev roligt nog BIR-grupp och det innebar att vi blev kvar på utställningsplatsen hela långa dagen i väntan på BIS-finalerna! På så vis missade vi BTS klubbmöte som var inplanerat. Men det gick ingen nöd på oss för vi hade trevligt sällskap under väntetiden! Kvar var förstås Klara och Konny med ägare och Eric med sin certvinnare Pechas Mixa som väntade på unghundsfinalen och så Anne-Marie som visat vår gamle Boris yngsta dotter Bordrocks Betty Base till tvåa i unghundsklassen med CK!
Vår uppfödargrupp blev BIS-4 och Mixa BIS-r unghund så det var i alla fall en mening med vår långa väntan!
Så var det dags att styra kosan de 30-milen hemåt och trots tilltagande trötthet hade vi riktigt trevligt i bilen. Väl hemma kom vi inte alls i säng direkt som tänkt... Vi var hungriga och och det blev sedan flera timmars hundpratande vid köksbordet!
Rapporter från Österrike beskriver strålande sol och det är inte utan att man blir lite avundsjuk... Klara hade haft fantastiskt trevliga dagar hos Frida i London och hann bara hem och packa om väskorna innan det var dags för nästa resa!
Victor och jag håller ställningarna på hemmaplan och idag fick vi trevligt besök av Annika och Torbjörn från kennel Atterboms, vi hann äta lunch och prata border förstås!
Nu ser vi framemot en lugn hemmakväll och jag tror faktiskt jag behöver vila en stund även om samvetet säger att jag borde studera och dokumentera....
Imorgon har vi bestämt oss för att göra något trevligt av måndagen, det blir biobesök ( måste ju bara se "Män som hatar kvinnor") och restaurangmiddag!