Min ständige följeslagare...
Farao Ramses vid Karnaktemplet
Baggparad
Vid Nilens strand
Promenad i Luxor
Luftballonger vid Konungarnas Dal
Besök vid Hatchepsuts dödstempel
Huvudstudie av Hatchepsut
Nya Marinan i Hurghadha
Ombord!
Kapten Maria styr mot Mahmya
Röda havet är inte rött...
Redo för snorkling
Mot stranden
Sista doppet...Tidigt igår morse kom jag hem från min Egyptenresa och möttes av snöstorm! Kontrasten till Egyptens heta ökenvindar var mycket påtaglig... Veckan i Egypten var jättehärlig på alla sätt och vis och jag är verkligen glad att jag kom iväg.
Resan mot Arlanda startade onsdag natt i förra veckan och dagen därpå befann vi oss i Hurghada. Inga problem med min däckslang på ditresan, den väckte snarast visst medlidande hos flygpersonal och medresenärer.
Mina reskompisar har varit fantastiska och stöttat med omsorg hjälpande händer när det behövts - men vad annat kunde man vänta av en psykolog och en specialpedagog!? Redan efter ett par dagar begav vi oss med buss till Luxor. En lång tur genom öknen med start kl 04.00 på morgonen innan vi vi närmade oss den grönskande Nildalen. De två dagarna i Luxor blev ett minne för livet. Vi startade med att besöka det berömda Karnaktemplet med sina pelargångar, faraostatyer och världens största obelisk. Därefter blev det en underbar tur med båt på världens längsta flod, dvs Nilen och vi kände som medverkande i Agatha Christies "Döden på Nilen" - dock utan mord.
Kvällen tillbringades med att flanera runt i Luxor där vi bl a besökte den stora bazaren. Det var lättare sagt än gjort och bitvis kändes det snarast som ett gatlopp där vi kryssade fram mellan alla högludda försäljare. Min medhavda däckslang väckde enorm uppmärksamhet och jag fick hundratals frågor om varför jag hade en simring med mig... Det var bara att med högburet huvud och ilsken blick låtsas som ingenting!
Kvällen avslutades med god middag innan det var dags för nattslummer på vårt fina hotell vid Nilens strand. Mycket tidig revälj även morgonen därpå innan vi begav oss till Konungarnas Dal, en fantastisk upplevelse att se de flertusenåriga och mycket välbevarade gravkamrarna från faraoner som Tutankhamun, Ramses, Tuthmoses och många andra. Det var inte utan att man kände sig en smula andäktig inför de historiska vingslagen på denna plats.
Dagen därpå fortsatte vi vår kulturella vandring och hann besöka såväl Hatchepsuts dödstempel (den enda kvinnliga faraon) som Memnon stoderna och ett stort papyrusinstitut där vi fick se tillverkningsprocessen innan färden gick tillbaka mot Hurghada.
Trötta och mycket nöjda med vår tripp anlände vi framemot kvällen och hade faktiskt ork att ta taxi till den fina nybyggda marinan och en toppenmiddag där.
Dagen därpå blev en skön slappardag på stranden och framemot kvällskvisten beslöt vi att fortsätta på den bekväma linjen och inta vår middag på hotellets trevliga italienska restaurang. Döm om vår förvåning då det visade vara "romantisk afton" som var kvällens tema med hjärtformade ballonger överallt, blommor till damerna osv. Jag behöver väl knappast påpeka att vårt sällskap var ett ganska udda inslag bland övriga middagsgäster som enbart bestod av romantiska par!
Vi gjorde även en jättefin båttur till paradisön Mahmya där vi tillbringade en solig om än lite blåsig dag. Många fantastiskt fina vyer med det alldeles turkosa Röda havet i blickfånget och Maria fick prova att vara kapten på båten!
Sista kvällen återvände vi till favoritrestaurangen i marinan där vi inmundigade Mojitos och mycket god mat som "avskedsmiddag".
Dagen därpå blev det några timmar vid hotellpoolen innan det var dags för mig att påbörja min färd tillbaka till Kil, en vecka går alldeles för fort och det kändes onekligen vemodigt att krama Ann-Charlotte och Maria farväl, de skulle ju stanna en vecka till!
På hemresan ställde min däckslang till vissa komplikationer... Egyptierna i de olika säkerhetskontrollerna ville inte alls låta mig gå ombord med denna mystiska tingest! Det spelade ingen roll hur jag förklarade, vädjade och demonstrerade att jag behövde den för mitt "brooken tailbone". Personalen hämtade papperskorgar för att slänga den i och någon kom t o m med en skruvmejsel för att punktera min dyrgrip. Först vid säkerhetskontroll nummer tre insåg jag att jag måste byta taktik för att ha en chans. Så nu var det bara att överge det svenska lugnet och agera på egyptiskt maner och se det hjälpte! Genom att ropa högljutt och ilsket vifta med armarna fick jag bara några trötta huvudskakningar och en nick att äntligen passera nålsögat. Så påbörjades en lång dags färd mot natt och då jag vid tretiden på fredagsmorgonen hämtades upp av familjen vid busstationen i Karlstad infann sig genast känslan av "borta bra men hemma bäst"!
På hemmaplan hade de klarat sig fint och firat Victors födelsedag på Mongolisk restaurang men vi firade honom med en god middag i går kväll också!
För Axels del har nu hockeyträningarna ersatts av fotbollsdito (kan förstås bli komplicerat med flera dm nysnö) och Klara slipar formen för nästa helgs brottningscup.
Kornelia har börjat löpa och nu väntar vi på Iris....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar