Valpar igen 29/7

Laurits Lapis Lazuli
Leopold Lapis Lazuli
Lorentz Lapis Lazuli

Laura Lapis Lazuli

Lovisa Lapis Lazuli

Lava Lapis Lazuli

.... och Frida hemma igen!

Valparna växer och frodas, de blir 7 veckor imorgon och börjar verkligen utveckla egna personligheter. Dagens foton är tyvärr väldigt mörka men får väl duga i brist på bättre...

Grytträningen inleddes ikväll efter sommaruppehållet och det var mycket roligt att se Kornelia, Julle, Konny och Isa jobba! Riktigt duktiga alla fyra även om några av dem förstås ännu är orutinerade och behöver finslipa lite detaljer. Jaktlusten saknas då inte!

Men bäst av allt är att Frida är hemma på semester från London och det är så härligt att ha henne här! Imorgon bitti far vi tre tjejer (tja, egentligen tillhör jag väl kanske inte den kategorin längre...) på en Riga kryssning och blir borta några dagar. Till Stockholm åker vi BUSS!!!

Vålberg, Ransäter och Bassholma 26/7

Wilma med stolt husse efter ännu ett gokänt GAS!

Kornelia tar cert i Vålberg...
... och blir sedan BIS-1 i bruksfinalen!

Så har ännu en "hundhelg" förflutit! I fredags investerade Ulf en smärre förmögenhet i nya däck till mercan och kunde efter provkörning konstatera att den gick fantastiskt fint. Skönt tänkte jag när jag på lördagsmorgonen satte mig i bilen men redan efter några hundra meter kunde jag konstatera att så var tyvärr inte fallet riktigt längre... Åkte och hämtade Julle och så vidare till nästa anhalt som var "Konny och Lisa stationen". Nu växlade bilen inte upp utan endast varvräknaren rörde sig när jag trampade på gasen... Nu var goda råd dyra eftersom tiden började bli knapp, vi enades i alla fall om att vända hem igen och byta bil. Sagt och gjort, det var bara att stuva om hundar, burar och allt annat som hör en utställningsresa till i den lilla Toyotan. Så började vi om färden och kunde konstatera att tanken var tom.. Först till en mack i all hast och så "skogsvägen" till Älvenäs. Dit hittade vi utan problem men eftersom vi kom bakvägen fanns ingen skyltning till utställningsplatsen men efter en stunds irrande hittade vi äntligen en vänlig själ att fråga men nu var tiden mycket knapp. Vi landade vid ringen med allt vårt pick och pack precis när bedömningen startade så det fanns ingen som helst tid för sedvanliga förberedelser utan det var bara för Konny och Lisa att rusa rätt in i ringen! Näste man ut var Julle och båda herrarna fick CK så det kändes bra! Klara var på plats i god tid och även hon belönades med CK och därefter var det dags för Kornelia som liksom Julle går i bruksklass numera. Eftersom domaren var generös med CK och Kornelia i fin form hade jag nog tagit ett CK för givet men det skulle jag inte ha gjort... Något lång i ansiktet fick jag vandra ut ur ringen med bara ett rött plastband i handen. Varken Julle eller Konny placerade sig i bästa hanhundsklass och när det var dags för dito tikklass satt jag lugnt kvar på min stol. Efter en stund blev det viss förvirring när det stod tydligt att domaren letade efter tiken från working class... Jag blev inropad och fick i all hast ut Kornelia från buren och sprang glatt in i ringen utan att fatta något alls. Men jag blev utmotad av ringsekreteraren igen - pinsamt värre! Efter en stunds diskussion mellan domare och ringsekreterare stod det klart att han givit Kornelia CK vilket också noterats i protokollet men att någon miss i hanteringen sedan uppstått. Det var en evinnerlig tur att domaren hade Kornelia på näthinnan och saknade henne! Det skulle visa sig att han gillade henne så mycket att han gav henne certet! Underbart! Hon blev sedan slagen av fina BIR-tiken Örvikens Påsklilja och när domaren efter bedömningen kom fram och sa att han tyckte att dessa två var helt outstanding hundar som han tyckte väldigt mycket om och att jag skulle vara mycket stolt över min vackra tik svävade jag naturligtvis på moln... Inte gjorde det då något att vi tillbringade eftermiddagen i spöregn i väntan på BIS-finalerna. Vi hade det riktigt trevligt i "Cirkustältet" tillsammans med Gunnel o co. Det var tur att vi väntade! Kornelia blev BIS-1 i bruksfinalen och pappa Fabians avelsgrupp blev tillika BIS-1. Vilken härlig dag! Den avslutades med trevlig middag hemma i prästgården tillsammans med ett glatt gäng från kennel Borderbys som stannade över natten inför dagens utställning i Ransäter. Då var det sammanlagt 17 borderterrier i huset!

I morse tog jag Toyotan och hämtade förstås Konny och Lisa och sedan kusin Ellen och hennes sheltie Sigge, då var det trångt i bilen!

Vädret i Ransäter var bättre men resultaten för vår del betydligt sämre och definitivt inget att skryta med. Kornelia fick i alla fall CK men där var det stopp! Jag ångrar verkligen att jag inte lydde skrockfulle Per-Olas råd- "kör en sväng med mercan på morgonen för du vet ju att krånglande bilar ger kanonresultat!"

För hans och Wilmas del gick det betydligt bättre nere i Bassholma och Wilma klarade ännu ett grytanlagsprov, jätteroligt!

Nyss ringde Frida hon har nu anlänt till Sverige och om några timmar hämtar vi henne i Karlstad, ohh så roligt det ska bli att få ha henne hemma en tid!

Axels födelsedag 22/7

Ja må han leva på morgonkvisten...
Släktkalas

Skönt att vara ute

Så var juli månads alla födelsedagar avfirade och sist ut var Axel som fyllde 12 år igår! En mycket trevlig dag även om vädrets makter inte var med oss. Dagen inleddes förstås med skönsång och uppvaktning vid sängkanten och lite senare kom släkten på kalas. Det blev förstås mycket mat och tårta innan det var dags för bad och slutligen åkte vi hela gänget på närmare 20 personer och tittade på speedcross.

Idag har det varit fint väder och valparna har varit ute vilket de verkligen uppskattade. Kornelia är överförtjust i de små och en mycket duktig och lekfull storasyster.

Om en stund kommer besök från Schweiz och det ska bli spännande att höra vad de tycker om kullen. Middagen får bli av lättlagat slag denna dag men nyrökt Vänerlax, färskpotatis från grannens land och nyplockade trädgårdshallon går inte av för hackor det heller!

Valparna växer 17/7

Största killen

Blå hane

Ännu en stor kille

Största tiken

Lilla "prinsessan"

Mindre blå tik

Nu är vi tillbaka från Finlandstur nummer två inom loppet av ett par veckor och denna gång är bilen med hem och vi hade en riktigt trevlig och solig tur! Mc-resan till Pori gick fint även om min svanskota kanske inte var riktigt redo för utmaningen ännu. Flera har undrat om jag inte råkat ut för bilmissöden tidigare och dessvärre är det sant! Förra sommaren skar generatorn på föregående mercedes - lika olämpligt då eftersom vi var på väg till Landvetter för att flyga till Kroatien... Akut bärgning på motorvägen och även då ryckte hjälpsamma kompisar ut med iltransport! Direkt efter hemkomsten blev det bilbyte eftersom vi kör så mycket och var angelägna om att ha en pålitlig bil... Idag är den gamla Toyotan under reparation och nyss har jag lyckats radera alla fina foton jag tagit det senaste året... Tror det är bäst att försöka hålla sig i stillhet! Men det kan nog bli svårt eftersom hund är på ingång för trimning och sedan är det dags för middagsgäster. I morgon börjar sommarens "födelsedagsperiod", först ut är syrran och på söndag är det svärmors tur. Tisdagen är vikt för stort kalas då Axel fyller 12 år!

Pratade nyss med Frida via skype och nu har nedräkningen börjat inför att hon kommer hem från London för semester på hemmaplan - bara 9 dagar kvar!

Valparna växer och utvecklas fint, nu börjar de bli allt jämnare storleksmässigt också. De blev 5 veckor i går och de alldeles nytagna fotona är således allt jag har kvar! De har nu flyttat ner i köket och börjat bekanta sig med övriga hundflocken. Kornelia tycker att de är otroligt spännande men lite läskiga när de försöker pussa henne på nosen!

Semesterdagar 13/7

Vidar, "Rossi", Audun och resten av familjen hälsar på!
Alla blev glada när Axel kom hem igen!

Här i stadsdelen Makati i Manila bor Victor nu!

Semesterdagarna rinner undan i ett rasande tempo och huset fylls av trevliga människor! Nu har alla de nya valpköpare som bor inom landets gränser varit här och hälsat på och de andra kommer och stannar längre i samband med leverans. Det är bara att konstatera att jag återigen har förmånen att få fantastiskt trevliga valpköpare som det ska bli roligt att hålla kontakten med! Dessutom kommer tidigare, nöjda valpköpare tillbaka på visit. Vi har haft så trevligt tillsammans med familjen Solemdal från Bergen som har Julles kullbror ( Hux Flux Justus Juvel) "Rossi" kallad. Grillkalas och bad blev det förstås och Kornelia var överförtjust i sin lekfulla kompis!

Igår kom Axel tillbaka från Öland och det var så mysigt att få hem honom igen! Av Victors rapporter från Manila - se gästboken - framgår att att läget är toppen där!

I morgon bär det av mot Finland igen.... Det verkar som om de där olästa sommardeckarna blir kvar i bokhyllan ett tag till!

Valpar och annat 9/7

Två stora grizzle killar
Blå hane och tik

och så småtjejerna!

Koncentrerat fritt följ

Här går det undan!

Snygg apportering

Avskedsmiddag...

Äntligen kommer några valpfoton! De växer och utvecklas snabbt nu även om det fortfarande skiljer en hel del i storlek mellan de största hanarna och de minsta tikarna. Alla är dock lika pigga och äter med god aptit och om några dagar flyttar de från sovrummet till köket. Underbart att allt gick bra trots de första veckornas bekymmer.

Några fina actionfoton på Årets Lydnadsterrier "Dino" med matte Maria från helgens tävling får representera arbetande ekipage denna gång.

Här i huset känns det väldigt tomt just nu... Victor for i natt till Stockholm för färd mot Manila via London och Hongkong och beräknas vara framme i morgon förmiddag. Allt gick väldigt snabbt när det väl var klart med kontrakt med agenturen. Efter lång väntan och olika besked hit och dit var det lite av ödets ironi att han samma dag som det blev klart med Manila fick klartecken från Djakarta att nu kunde han sätta sig på planet dit... Nåväl, han börjar med Filippinerna och så får vi se vad nästa destination blir - och inte vet vi om det dröjer månader eller år innan han landar på svensk mark igen...

Axel tillbringar veckan i de ölandska skyfallen och nu var det allt väldigt länge sen jag såg honom! Han hinner i alla fall precis hem innan vi ger oss av igen... Dags för Finland igen i början på nästa vecka och nu för att hämta bilen! Den bogserades till en verkstad i Pori där det fanns personal som inte hade semester och kunde konstatera att det var tryckgivaren som krånglade och felet var enkelt avhjälpt. Vi hoppas på bättre väder nästa vecka då vi tänkt att ta motorcykeln dit! Får väl se det som kompensation för den planerade Norgeturen denna vecka som ställdes in på grund av motorhaveri - inte vårat fordon dock denna gång! Så "inget ont som inte har något gott med sig"!

Rapport från Pomarkku 6/7

Wilma - Dundarroch Gossip Starter CERT och BIR i Hämeenlinna
Härlig badälv vid lägret

Stilstudie från 1980-talet!

Spänd förväntan inför det sista grytprovet i Ilkaliinen...

... och kallt var det +3 .....

Provet resulterade i tre nya FINJ(g)CH, fr v Borderbys Cosy Cascada, Hux Flux Julius Juvel och Lumberlands Jigsaw

Annorlunda återfärd.....

Nu är jag åter från den finska urskogen och med i bagaget finns härligt nog en alldeles nybliven FINJ(g)CH!!

Resan mot Stockholm startade föregående torsdag natt och tidig fredag morgon mötes mitt ressällskap Per-Ola och jag vid Viking terminalen. Han åkte jeep och jag mercedes så efter lite övervägande stuvade vi in fem hundar och all packning i mercan. Det skulle senare visa sig vara ett ödesdigert val...

Efter en båtresa i strålande vackert väder anlände vi sent på fredagkvällen till vår destination grytlägret i Pomarkku. Mycket trötta klev vi upp tidig lördagsmorgon, idén att åka på utställning också kändes inte fullt lika bra just då som den föreföll hemifrån. Men snart var vi på väg - och vilken väg sen... Med hjälp av GPS skulle det inte vara några problem att hitta till orten Hämeenlinna ungefär 20 mil därifrån. Men när vägen blev mindre och mindre och så småningom övergick till grusväg för att slutligen bli en kostig insåg vi att var helt fel... Så småningom kom vi i alla fall på rätta vägar och nu var det riktigt bråttom! Färden var tyst och sammanbiten men tack vare att tidigare bedömning i ringen var försenad hann vi tack och lov fram i tid! Och det visade sig vara en väldig tur eftersom Wilma tog cert och blev BIR med handlern Per-Ola i snöret! Kornelia blev Bästa Tik-3 så vi var mycket nöjda med vår utflykt trots allt. Under dagen fick jag också glädjande sms från Lisa, Konnys officiella debut i lydnadsklass 1 resulterade i ett förstapris, härligt! Dagen därpå började det vi egentligen var där för, dvs träningar och prov. Träningarna startade kl 07.00 på morgonen och proven 03.00 så inte blev det många tillfällen till sömn denna vecka. Vädret var underbart med strålande sol och riktig sommarvärme så vi var mycket glada åt den närbelägna älven där vi tillbringade ett antal timmar, både i och bredvid. Första provet gick av stapeln på måndagen då Julle fixade detta galant med resultatet B 43 p. Ungtikarna Kornelia och Wilma var denna dag inte riktigt mogna uppgiften men fixade varsitt D-prov och Isak var snubblande nära ett A-resultat. På kvällen var det dags för 80-talet med kläder och musik på detta tema och det var verkligen kul! Tidig träning morgonen därpå och så på onsdagen ägde nästa prov rum mitt i natten. Även denna gång gjorde Julle jättebra ifrån sig och fick B 44 p, bättre kan det inte bli! Kornelia hade en bra dag och gjorde ett fint arbete som resulterade i B 41 p. Det sista provtillfället var på natten mellan fredag och lördag på platsen Ilkaalinen 6-7 mil ifrån Pomarkku. Nu var det riktigt spännande eftersom Julle hade chansen till ett championat och planen var några timmars sömn innan det strax efter midnatt var dags att åka vidare. Alltså packades och städades det i alla rum eftersom lägret nu var avslutat och de härliga dagarna tillsammans med alla trevliga deltagare led mot sitt slut. På eftermiddagen upptäckte vi att bilen inte fungerade.... Automatväxellådan i nödläge vilket innebar att den inte växlade upp, marschfart 40 km timmen... Panik! Per-Ola läste instruktionsboken och jag hängde i telefon hela kvällen, nu var goda råd dyra... Efter många timmars oroligt telefonerande hit och dit kom äntligen mitt i natten en bärgningsbil för att frakta bilen till närmaste auktoriserade verkstad som skulle titta på den under måndagen.Den utlovade hyrbilen lyste dock med sin frånvaro... Med hjälp av god vän med husvagn kom vi dock till prov i Ikaliinen. Vid det här laget hade vädret vänt totalt, från +30 till +3... Gissa om vi frös! Helt förbi av oro, trötthet och kyla fattade jag knappt att Julle gjorde ännu ett kanonresultat och lätt som en plätt grävde sandvall och sprängde räv. Resultatet blev A 49 p och championatet var bärgat! Underbart förstås mitt i bedrövelsen! Nästa etapp var nu mot färjan i Åbo och ännu en gång fick vi transport av bussige Sören med husvagn som skjutsade oss till terminalen. Resten av det svenska deltagarna hade bokat hemresa med Finnlink via Nådendal så här började nästa bekymmer. Hur skulle vi klara att åka som vanliga personpassagerare med fem hundar och flera kubikmeter packning???

Efter många om och men fick vi låna två stora transportvagnar av hjälpsamma tullare så vi lastade bagaget på den ena och hundarna på den andra. Utan överdrift väckte vi stort uppseende där vi kom med våra vagnar och hundar och runt hela ekipaget stod en kraftig stank av räv bland övriga resenärer med mer normal utrustning för en kryssning med Finlandsfärjan. De hjälpsamma tullarna insåg tack och lov vår prekära situation och vi fick behålla vagnarna för att kunna ta oss av båten också. Hur det sedan såg ut - och luktade - i hytten var bara det en upplevelse i sig. På kvällen började en viss oro infinna sig över hur det verkligen skulle förhålla sig med den utlovade hyrbilen som skulle stå och vänta vid Stadsgårdskajen för min och hundarnas återfärd till Värmland. De onda aningarna besannades... Väl i hamn och efter ett antal nya telefonsamtal med försäkringsbolaget stod det klart att det inte fanns en enda hyrbil att uppbringa för enkelturen Stockholm - Karlstad.... Det alternativ som jag nu erbjöds var tåg! Det var för mig fullständigt omöjligt att förstå hur det rent praktiskt skulle gå till och förtvivlan var nära. Tack och lov fanns en räddare i nöden! Per-Ola styrde jeepen som varit parkerad vid terminalen åt helt fel håll... Istället för de 60 milen till hemmet i Blekinge blev det 35 mil till Värmland. Väl hemma var det härligt att återse familj, hundar och valparna som vuxit och utvecklats mycket under tiden jag varit borta ( foton kommer under de närmaste dagarna ) och skötts så väl om av hundvakten Klara. Precis samtidigt som vi anlände kom Victor hem efter en vecka i stugan i Härjedalen medan Axel hunnit åka till Öland tillsammans med en kompis med familj. Så småningom blev det bubbelskål för Julle, god middag och välgörande tunnbad och det kändes verkligen bra med grillad fläskfilé och nyupptagen färskpotatis från grannens land som omväxling mot den finska husmanskosten och nu är nog rävlukten borta ! Under kvällen kom trevlig rapport från Maria och Dino, ännu ett förstapris i elitklass lydnad, toppen!

Dagens telefonsamtal med verkstaden i Finland förtäljer att de endast har finsktalande personal och att personen som eventuellt skulle kunna åtgärda det uppkomna felet har semester..... Fortsättning följer!