Höstdagar 11/9

Inga egna foton så tack Annika för bildbevis på hur kontaktbenägen Nova är på valpkursen!

Ödesdigert datum idag, 11:e september klingar mörkt.... Och egentligen har jag inget alls att blogga om men behöver ett litet avbrott mellan "Parenting in contemporary Europe" och "Child Public Health". Intressant läsning men oj så mycket långsammare det går att ta sig igenom engelsk text.
Veckan har liksom så många tidigare veckor varit slitsam. Fina Prästgården är nu ute till försäljning och det känns tungt och sorgligt men dessvärre nödvändigt. Det är bara att inse att det på sikt bara blir Axel, hundarna och jag kvar i detta stora hus. Och vi behöver ju knappast 1o rum! Ett svårt beslut då det är en plats vi alla älskar och har så många fina minnen ifrån. Fel tid för husförsäljning men för rätt familj finns inte härligare boende!
Tandläkarpraktiken är också till salu och där finns intresserade spekulanter utan någon annonsering alls. Verksamheten rullar tills dess på tack vare inhyrd duktig rutinerad tandläkare, fantastisk lojal personal och ekonomisk rådgivare men så märkligt och sorgligt att plötsligt bli VD under dessa omständigheter...
I morgon återgår jag också till ordinarie arbete efter sjukskrivning och jag tror att det blir bra att börja försöka hitta tillbaka till lite av det "vanliga livet" även om det aldrig mer blir sig likt.
Dyster blogg men en dag när det bara regnar är det svårt att vända ansiktet mot solen för att få skuggorna att falla bakom sig!
Glädjande är i alla fall att Victor trivs och har det bra i Barcelona, att veckan innehöll en mysig Oktavakväll och ett fint helgbesök av fyra goda vänner och kurskamrater till Ulf från studietiden i Stockholm.
Och så använder jag förstås två bra framåtblickande strategier; att planera valpkullar och resor! Det senare betydligt enklare än det första! Resan till Dubai som skulle ske om några veckor skjuts till vårvintern så det har jag kvar. Men när barnen började fundera på hur vi ska fira jul detta år och kära syster i samma andetag undrade om vi inte skulle följa med dem till Gambia så slog Hux Flux andan till och vips var resan för 5 x Jonsson bokad tillsammans med lika många Håmans :-) Lite kuriosa är att då har precis 35 år passerat sedan syrran och jag var där tillsammans med föräldrar och lillebror - undrar om det är sig likt?!

September 5/9

Frida återvänder från London för att bli värmlänning för en tid igen! Med för några dagars besök var vännerna Claire och Louis.

Mysigt besök hos Elvira!

Ett matfoto kan väl vara på plats igen! Frida bjuder på god sushi, härlig dessert och ostbricka med Amarone därtill :-)

Karlstad Airport, destination Barcelona. Förhoppningsvis kommer vi efter och hälsar på!

Redan september och en vecka som känts både lång och kort har passerat. Förra söndagen återvände Frida från London och med sig hade hon två trevliga kompisar på besök vilket innebar att all konversation hölls på engelska under några dagar!
Frida har dessutom under veckan hunnit med att starta terminens heltidsstudier på universitetet, börja arbeta på fina restaurang Blå och som regiassistent på Värmlandsteatern. Känner bestämt igen det tempot från egna ungdomsår - och lite av de takterna sitter nog fortfarande i! Så även min kursstart kändes mycket lovande även om jag inser att det kommer att ligga mycket slit bakom varje poäng på avancerad studienivå som det så tjusigt heter.
Dagarna fortsätter att fyllas med allt som måste göras vare sig man vill eller inte. Men flera trevliga kvällar har vi haft med kalas hos syster Cissi o co, bokkväll och mys med egna vänner, Fridas sushibjudning och avskedsmiddag med filéfondue för Victor.
Och ikväll har vi vinkat av honom på Karlstad flygplats med destination Barcelona. Det känns redan tomt men ändå väldigt bra att han valde att stanna i Europa denna gång, återkomst till New York får ske när vår tillvaro stabiliserats lite mer. Men så oändligt sorgligt när vi pratade om att det var nästan precis ett år sedan Ulf vinkade av honom på Arlanda för vistelsen Istanbul-Mexiko City-New York. Det är tur att man inte vet vad livet har i beredskap och att varje avsked kan vara det sista.... Man inser hur skört livet är och hur oändligt viktigt det är att värdesätta nära och kära, vara närvarande i nuet och inte ta allt för givet. Vi strävar förstås efter att på sikt kunna gå framåt och vidare även om dagsformen varierar. Men vi kämpar på!
Och som vanligt är hundarna en del i detta. Sönerna och jag hälsade på hos fina lilla Elvira en kväll och det är så glädjande att se vilket härligt liv hon har. Älskad och bortskämd ensamhund i absolut toppkondition men med borderkompisar i lagom dos! Omöjligt att se att hon snart fyller 9 år. Hennes barnbarn Nova och Nilas debuterade på Ostkanten i lördags. Båda fick mycket fin kritik men inga framskjutna placeringar lite gängliga som de för dagen är som snart 6-månaders valpar. Men det har ju en tendens att rätta till sig :-)