När det ofattbara sker....

Ulf några veckor tidigare....

På ett ögonblick förändras livet och blir sig aldrig mer likt igen....
Lördagen den 9 juli är en svart dag som jag så innerligt önskar kunde suddas ut. Jag tror att alla som läser denna blogg vet vilken tragedi som drabbade oss då och dessa rader är de svåraste jag någonsin skrivit.
Den dagen var Ulfs första semesterdag och då vädret var vackert tog han sin mc för att uträtta ett enkelt ärende i stan för att aldrig mer återvända...
I en ökänd korsning mitt i city kolliderade hann med en vänstersvängande bil och dog omedelbart på plats.
Hemma väntade Klara och Axel på en pappa som aldrig kom. Istället kom polis och präst. Jag nåddes av beskedet i väntan på färjan i finska Nådendal, Frida befann sig i London och Victor i New York. Oändliga, fruktansvärda timmar i väntan och försök att nå dem med detta avgrundsdjupa budskap och att hålla kontakt med hemmet.
Utan nätkontakt på havet och totalt sömnlös natt då jag inte på något vis kunde förstå. Tur att jag inte var ensam då.
En evighet innan jag var hemma igen och kunde möta totalt chockade och genomförtvivlade barn, Frida kom från London och Victor ett dygn senare från New York. Tillsammans har vi levt i ett vakuum med vaga begrepp om tid och rum men med hjälp av varandra och ett fantastiskt nätverk runt omkring lyckats ta oss vidare stund för stund.
Bror Jocke vände om från Kalmar dit han var på väg för semester med familjen, syster Cissi med make Christer nåddes av beskedet när de landade på Mallorca och flög omedelbart tillbaka, Ulfs bror Evert kom direkt liksom grannar och vänner som på så många vis hjälpt och stöttat oss under dessa mycket svåra veckor.
Så vi är så innerligt tacksamma över alla fina människor runt omkring som ställer upp för oss och är med oss i sorgen.
Huset fylldes av blommor från chockade och sorgsna vänner och telefonen har gått varm de senaste veckorna. Mitt i det ofattbara värmer det att veta hur oerhört uppskattad Ulf var av sin omgivning - familj, släkt, vänner från olika epoker i livet, grannar, kollegor, patienter osv.
Begravningen ägde rum i fredags den 29/7 i en fullsatt kyrka helt fylld med blommor. En mycket fin akt men så sorgligt och smärtsamt att behöva uppleva... Minneshögtid med 150 personer närvarande från hela landet och närmare 200 kondoleanser.
Ulf var en oerhört levande, varm, generös, spontan och humoristisk man med leklynnet i högsta grad intakt och han lämnar ett mycket stort tomrum efter sig hos många människor.
Saknaden hos mig och barnen går naturligtvis inte att i ord beskriva och vår tillvaro förändras radikalt men i mörkret försöker vi att glädjas åt alla fantastiska minnen och fina stunder, att vi fick dela så många år med Ulf och har varann.
"Genom kärleken lever det vi förlorat"