Förra veckan startade som vanligt med full fart efter den gångna helgens dramatik vid valplådan. Men efter ett par inledande dagar i det sedvanliga tempot med arbete, yoga, gym,föräldrakurs och allt annat tog det i mitten av veckan tvärstopp... Och denna gång var det jag som var i händelsernas centrum som "dramaqueen". För snart ett par veckor sedan drabbades jag av domningar och känslobortfall i min vänsterhand men har inte tagit någon notis om detta ... Nu domnade plötsligt hela vänsterarmen bort och jag fick akut tid på vårdcentralen i stan. Undersökning där och direkt vidareremiss till akuten på Centralsjukhuset. Tog förstås bilen dit och tyckte det kändes lite överdrivet med denna brådska.. Väl på plats domnade även vänster ben bort och nu började t o m jag inse att det kanske inte stod rätt till trots allt... På akuten blev det nu bråttom och mitt i natten blev det både datortomografi och lumbalpunktion utan att man kunde upptäcka några större skavanker. Därefter hamnade jag på neurologen och genomgick bl a magnetröntgen. Slutligen konstaterade expertisen att både hjärta och hjärna tycktes vara intakta och symtomen stressrelaterade... Sjukskriven i ett par veckor med stränga förhållningsorder om att ta det lugnt - undrar bara hur man gör då??
Kan konstatera att jag är imponerad av såväl effektivitet som bemötande inom sjukvården vid ett sånt här tillfälle!
Fortfarande känselbortfall i handen men betydligt bättre i arm och ben, tyvärr vidrig huvudvärk och så sanslöst glömsk jag plötsligt är... Känner mig för närvarande närmare 100 än 50 år - därför lyssnar jag på talboken "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" då den inger hopp om ålderdomen!
Men inget ont som inte har något gott med sig - nu hinner jag sitta vid valplådan och snusa på mina Månstenar. De utvecklas så fint och har så här långt helt underbara huvuden, de ser ut att brås på pappa Jork!
Väldigt glad är jag också över att Frida kommer hem från London på långfredagen för att fira påsk med oss innan hon återvänder till jobb och studier... och att Victor som fyllde 24 år i onsdags bokat biljett hem och landar i Sverige om exakt en månad... och att världens goaste grannar bakat nya bullar åt oss.. och att så många goa människor hört av sig på olika vis och tänker på mig! Kram på er alla!
Kan konstatera att jag är imponerad av såväl effektivitet som bemötande inom sjukvården vid ett sånt här tillfälle!
Fortfarande känselbortfall i handen men betydligt bättre i arm och ben, tyvärr vidrig huvudvärk och så sanslöst glömsk jag plötsligt är... Känner mig för närvarande närmare 100 än 50 år - därför lyssnar jag på talboken "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" då den inger hopp om ålderdomen!
Men inget ont som inte har något gott med sig - nu hinner jag sitta vid valplådan och snusa på mina Månstenar. De utvecklas så fint och har så här långt helt underbara huvuden, de ser ut att brås på pappa Jork!
Väldigt glad är jag också över att Frida kommer hem från London på långfredagen för att fira påsk med oss innan hon återvänder till jobb och studier... och att Victor som fyllde 24 år i onsdags bokat biljett hem och landar i Sverige om exakt en månad... och att världens goaste grannar bakat nya bullar åt oss.. och att så många goa människor hört av sig på olika vis och tänker på mig! Kram på er alla!
1 kommentar:
Återigen... detta avstånd, skulle så gärna vilja se de små Månstenarna. Jätte roligt att de ser så bra ut.
Sen så hoppas vi verkligen att du nu tar hand om dig själv.
Krya på dig!
Kram Vi i Tallnäs
Skicka en kommentar